1. Var riktigt förbannad pga skitdag, pluggstress och PMS

2. Ät upp eventuell choklad, glass eller annat du har hemma.

3. Sura för att du inte har mer choklad/laktris/glass/whatever hemma. Du hade det innan du åt upp allt men fuck logic.

4. Hitta ett kakrecept på nätet, OBS, måste vara anpassat efter de ingredienser du har hemma. (Hade du orkat handla hade du såklart köpt choklad istället för att baka, herregud.) Diska nödvändiga attiraljer.

5. Inse att detta är ett amerikanskt recept med amerikanska mått. fyl. sucka högljutt och googla lite.

6. Titta skeptiskt på smeten som varken ser bra ut eller smakar gott.

7. Skit i det, stoppa in allt i ugnen.

8. Allt flöt ihop? ok bra, du kommer ändå äta upp hela plåten. Nej? Vem försöker du lura?

9. Smaka kakorna. Inte så goda. Du gillar inte ens amerikanska jävla kakor, varför gjorde du dom? Oj nu är hela plåten slut, tack gode gud att du bara hade ingredienser till en halv sats.

9. Gör te till ditt kak-marathon. Allt känns bättre, ellerhur? Varför gjorde du inte te lite tidigare? För att alla kannor var smutsiga och du inte orkade diska. Det är okay. Jag förstår det. Diska suger. Stoppa honung, mjölk eller vad du nu hittar i ditt te. Andas lungt. Livet är komplett igen. Kasta lite kärlek på dig själv och se på din favoritserie. Sov mycket inatt och ät bra mat imorgon. You can do it <3

... men det är så konstigt, tittar längtande och lustfyllt efter alla joggare/löpare, fylld av, ja... avundssjuka... Så, jag antar att jag är omvänd nu? Frälst kanske? Halleluleja! Hurra! OSV.

Suck. Så det kan gå ^^

Förra veckan började jag på fas två av min träning så min nuvarande hemläxa består av olika tabata-intervaller = det var länge sedan jag var ute och sprang. (Hade dessutom segt slut på fas ett måste jag tyvärr erkänna.)

Inte nog med alla frestande löpare jag ser omkring mig  så hittade av en händelse en smart liten instruktion för att snöra sina skor. Får ju lätt skavsår så snörde genast om mina sexigaste löpskor med kombination 2 och 6

Var ju tvungen att testa dessa omsnörningar och gav mig ut (hör och häpna!) på en morgonjogg. Det blev en kortis på ca 2km så kan inte riktigt avgöra om omsnörningen funkar bättre än den vanliga men det var defenitivt ovanligt skönt för min breda framfot!

Jag TROR, men har absolut inget belägg för, att lite löpning dagen efter tabata-intervaller ger mindre träningsvärk. Efter första passet tabata så grymtade så fort jag skulle röra på mig i flera dar efteråt. Eller så har jag vant mig lite mer nu. Eller så var jag kanske lite lat igår?

Hur som helst, morgonjogg? Är det min nya grej? Ska göra lite empiriska tester...

När man sniglar fram som värsta sexiga pansionären i mjukbrallor, när man nåstan inte ens springer i uppförsbackarna, när man inte vågar ta i nästan nåt av rädsla för astmaattacker och har nåt konstigt med axlarna som gör att man knappt kan använda armarna kan man tydligen ändå klara 5km nonstop och känna sig som en demigud.

En demigud som äter juleskum.

Nu när jag har tränat till Toughest, rättare sagt när jag har vart ute och småjoggat, har jag ställt mig frågan "Varför?". Jag har alltid hatat att springa, jag var aldrig särskillt bra på det, jag har astma, jag fattar bara inte grejen. 

Men jag kanske gör det ändå? Nej jag springer inte så värst snabbt. Jag tar inte ut mig tills jag dör. Jag flämtar konstigt för att jag har astma. Men det är fucking fint, ändå.

Det är fucking fint.

Löven är fina. Frosten glimmar. Naturen är vacker. Jag upptäcker nya platser!

Och ikväll, ikväll var det norrsken.

Ja. Jag kanske fattar grejen nu.

Springa är vackert.

Så jag träffade min PT idag som hade gjort ett asbra schema med olika faser, första fasen är såklart att go back to basics och styra upp grundmuskulaturen. Jag var lite skeptisk till min PTś schema-skapande, jag har kontrollbehov och vi har bara kännt varandra i typ 40 minnuter, men det blev JÄTTEbra. Orkar inte skriva allt här men går igonom faserna lite snabbt nu och mer ingående när jag är i dem antar jag. Faser:

Fas 1-"tillvänjningsfas" mycket reps blablabla

Fas 2-muskeluppbyggnad + löpträning (ska klara milen under denna fas D::D halp!)

Så idag på första tillfället fick jag mycket instruktioner, det tog längre än 45min, stackars min PT. Men jag hade kul!

Min vänstra axel är ju korvigast och det märktes i de sista övningarna, blir ledsen, men vadå, jag kan inte ändra på hur den är jag kan bara ändra på hur den kommer att vara.

Så idag gick vi igenom:

uppvärmning

styrka överkropp/underkropp

hemläxa

(samt att jag bode skaffa en tid hos en sjukgymnast för att få axelspecifika övningar att göra hemma.)

Eftersom jag vart hos tjugoelva sjukgymnaster och tidigare gymmedlem var det mycket hemmavant=sköööönt men har också lärt mig flera nya grejer som är ascoola och jag är jättepepp på testa dem! :D (Ska dessutom testa jägarställning eftersom jag misstänker att den kan funka för en viss muskel i benet som behöver extra hjälp.)

Vi ska ses nästa vecka och då ska vi bla. göra ett konditionsteeest D: (måste plugga till konditionstestet herregud!!! :D)

Mitt beslut om att äntligen genomföra detta, och att det passar bra in i mitt liv just nu, har gjort mig på otroligt mycket bättre humör än vanligt. Det kanske är andra saker också som bidrar, som att jag börjar komma i ordning efter flytten och komma igång i skolan och så, men det känns så fint att bara kasta en massa pengar på att ta hand om sig själv, vilket jag inte kunnat förr, och superspännande att vara med på en grej som toughest!

Eftersom jag är sjukt sportig så kastade jag i mig mat och däckade framför serier så fort jag kom hem^^ "Det är ju ändå fredag" tänkte jag och fäktade effektivt bort det dåliga samvetet. Sen varvade jag ändå slösurfande med lite skolfix och bananchokladefterrätt med att baka hårdbröd.

Hårdbrödet var typ godare än efterrätten så jag ska skriva upp ingredienserna så jag kan komma ihåg det eller nån annan vill testa.

havregryn ca 4 dl

vatten

pumpafrön (eller vad an nu har hemma. lite pumpafibertrådar fick också följa med för det är gött.)

ett ägg

salta

smula ned två torkade chilifrukter jagvetintevaromheter, har en planta.

blanda allt och låt degen stå. Kanske i 10 min eller bara stoppa in i kylen i några dagar för att du måste plugggga, det blir bra hursom.

Sprid ut degen på en plåt, den kommer inte jäsa så sprid så tjockt som du vill ha dina brön. Sprider du så tunnt det går ska det stå inne i 150 grader i ca 60 min. antar att man ska sprida på ett bakpapper(?) men jag oljade bara plåten för jag har inga hemma, brukade ha ett av silikon men det försvann kanske i flytten

Detta blir kanske mer än en plåt, jag har deg kvar, ska testa göra lite tjockare bröd imorgon. Eller när jag nu har tid och lust.

Nu har jag tid och lust att mysa ned mig i sängen och sova. Gonatt.

Ugh. Problemet med att läsa en litteraturkurs är att det är så jävla mycket litteratur som ska läsas.

Kom på en fin lösning till mitt kursdilemma igårnatt (har kurser som överlappar varandra -> plugga på 200% i några veckor) om det funkar blir jag värlens gladaste (har gått omkring och lett som en tok idag. hejdå stress.)

Jag är så himla vuxen som fixar sånthär!!! Nästan 40 är jag (i mitt huvud i alla fall). Och jag har pluggat så duktig idag, vuxenpoängen bara sprutar! Till och med har jag smuttat lite kaffe, way impressive! (such adult. wow.)

(parantes. heh.)

Jag är lite nervig. Imorgon ska jag träffa min PT. Ja. Jag skaffade PT. Helt sjukt. Har jag ens råd med PT som en fucking student undrar du. Det undrar jag också. Men jag vett att jag behöver bygga upp muskler i rygg och axlar utan att skada mig, så jag ser det som en livsinvestering. När jag byggt upp dem så behåller jag dem, så skola jag aldrig mer ha ont igen. Episkt. Spännande.

Har sådär dåligt "lämna mig ifred ont" i vissa muskler idag, fötter och axel, hoppas att det går bra att träna ändå.

Min PT är ganska peppig och uppfyller alla krav jag tänker mig att min PT ska uppfylla. I alla fall verkar det så.

a) Skitpepp. Gillar min målsättning.

b) Oläskig

c) Jag har inget behov av att imponera pån'

Personen i kassan ville jag nästan imponera på, men blev sådär distraherad istället och lyssnade inte på den för att den log så mysigt. Hur ska jag kunna koncentrera mig då har ni tänkt?

Nu är klockan halv sex och jag ska äta mat och läsa ännu mer innan jag går hem. Buhuhu. :( sadfaez. (Fast det är superintressant=inte sad.) Universitetet börjar tömmas på folk och vissa verkar halvsova, det är mysigt när det är lugnt och jag har en mysig soffa och en mysig bok. Det blir nog asbra!

;*

Klockan är halv två och jag kan inte sova. Jag har ont. Jag är stressad och rädd därför känner jag att det är bäst att skriva av sig lite.

Jag pluggar på heltid, det är stressigt. Jag har tränat muskler som är lite mesiga och skadade, det gör ont. Rädd är jag för att jag, för första gången i mitt liv gjort det där jag alltid pratat om, anmält mig till ett lopp. 

Sju månader.

Sju månader och några veckor har jag på mig att komma i form. Vilket hade vart gott om tid om jag

a) hade en mer imponerande träningsbakgrund

b) var i någon typ av vettig form och vägde nån typ av vettig vikt (174 cm vs 88 kg)

c) inte hade astma

d) hade det mindre trasigt i axeln

Men nu tänker du att "Herregud, man springer väl inte med axeln!?" fast det lopp jag anmält mig till är Toughest i Umeå 16 Maj 2015. Toughest, 8km terränglöpning varvat med förtio hinder av olika sorter ( http://www.toughest.se/hinder/ ). Det är helt okay att vara rädd för nåt sånt. Ja, typ skiträdd.

Samtidigt som jag larvar mig och är löjligt rädd så är det ganska kul. Hur kom jag egentligen på nåt så galet? Tja, ärligt talat kom jag på det i förrgår ungefär. Sen anmälde jag mig.

Jag borde träna min axel och ta hand om min astma hursomhelst, men jag gör det inte för jag är alltid så bekymrad över skolan, sjuk, stressad, har tidsbrist, tusen saker har fått komma före mitt välmående och det bara ÄTER energi att gå och ha ont hela tiden.

Nu är det kroppens tur. Smärta, jag gör slut.

Ärligt talat, jag är inte superövertygad om att det går, att jag klarar det. Men jag vet att jag vill. Den här lilla bloggen är dedikerad till mig och mitt experiment. Vad som än händer så har jag i alla fall försökt.

Sedär, det känns redan bättre att fått skriva av sig. Hoppas jag kan somna nu :)

Godnatt godnatt